Regnbågsstig: Flykten till Mumidalen

Regnbågsstigen är en normkritisk stig i utställningen Flykten till Mumindalen, som utforskar mångfalden av kön och sexualitet genom Tove Janssons liv och konst. Regnbågsstigen öppnar upp för tolkningar och personliga reflektioner: hur formar rum, föremål och kulturella ideal identitet, och vilka betydelser kan de bära ur ett queert perspektiv? Stigen erbjuder inga färdiga svar, utan bjuder in till att se utställningen på ett annat sätt – nyfiket, empatiskt och med uppskattning för mångfald. Regnbågsstigen finns som ett tryckt häfte på museet. Häftet kan lånasatt gratis under museibesöket. Innehållet i regnbågsstigen finns också som textversion på denna webbplats.

Queerhistoria och regnbågsperspektiv i utställningen

Välkommen till Arkitektur- och designmuseet! I detta utställningsstigshäfte har vi samlat lyft ur regnbågshistorien och queera perspektiv. Vi önskar dig ett givande besök i utställningen!

Före utställningen

Museets regnbågsstig presenterar utställningen Flykten till Mumindalen ur ett normkritiskt perspektiv, med fokus på mångfald i fråga om kön och sexualitet.  

Ur ett kulturellt perspektiv formas kön och sexualitet genom mänsklig interaktion i olika rum och på olika platser. Dessa möten involverar ofta föremål och material som människor tillskriver olika betydelser. 

Denna regnbågsstig närmar sig temat både biografiskt – genom Tove Janssons liv – och tolkande, genom att reflektera över de betydelser som kan kopplas till utställningens verk och föremål. Stigen fokuserar på de delar av utställningen som behandlar Tove Janssons verkliga liv. 

Manusförfattare till regnbågsstigen: 
Oscar Ortiz-Nieminen, lärare och forskare. Han har sedan 2016 planerat och förverkligat regnbågsinnehåll för olika museer i Finland. 

På utställningen

På kartan ser du alla punkter på regnbågsstigen. I utställningsutrymmena är punkterna markerade med orange etiketter. På etiketterna finns en symbol med en regnbåge.

Du kan röra dig i utställningen i den takt och ordning som passar dig. Det finns skyltar som hjälper er att hitta bland utställningsutrymmena. 

Titta på kartan och välj en första punkt att besöka! 

1. Förbindelsegången 

Tove Janssons ateljéhem låg i en stor hörnlägenhet på översta våningen i ett höghus. Hon fick tillgång till utrymmet efter andra världskrigets slut. Trots att det fanns bombskador erbjöd lägenheten en perfekt kombination av arbets- och livsmiljö. 

Ett antal år senare köpte hennes livspartner, grafikern Tuulikki Pietilä, en egen bostad och arbetsrum i samma hus. De kunde nå varandra via en förbindelsegång på vinden. Denna gång kan ses som en symbol för deras relation, där både självständighet och samvaro hade sin plats. 

Förbindelsegången var en väg till den älskade – men också ett skydd mot omvärldens blickar under en tid då homosexuella relationer var förbjudna enligt lag (1894–1971) och allmänt fördömda. 

2. Regnbågsbarndom 

När vuxna som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter minns sin barndom, lyfter många fram känslan av att vara annorlunda – att inte vilja leka med bilar eller klä sig i prinsessklänning. Att avvika från kamratgruppen kan leda till osäkerhet och ensamhet. Samtidigt utgör det normbrytande en superkraft: det utvecklar fantasin och uppmuntrar till att bygga ett liv som känns rätt för en själv. 

I sin självbiografiska bok Bildhuggarens dotter (1968) beskriver Tove Jansson sin barndom i ett konstnärshem, där miljön uppmuntrade till ett fördomsfritt sätt att se och närma sig världen. Hon skildrar en mycket livfull dröm från barndomen så här: 

”Sen öppnade jag sängkammarfönstret och klev upp på fönsterbrädet tillsammans med kråkan och apan Poppolino. Var inte rädda!, sa jag. Och så flög vi.”

3. Rokokobaldakinen 

Ett av de mest iögonfallande inredningselementen i Tove Janssons ateljéhem var en rokokobaldakin – en dekorativ sänghimmel. Efter renoveringen 1962 hamnade den i keramikern Birger Kaipianens lyxiga sovrum. 

Jansson och Kaipiainen studerade samtidigt vid Ateneum. De förenades såväl av sin förmåga att skapa fantasivärldar genom konsten som av att båda hade förhållanden med både män och kvinnor under sina liv. 

I Helsingfors var kretsarna av regnbågspersoner med svenska som hemspråk små och täta under mitten av 1900-talet. Nätverken mellan finlandssvenska kvinnor som älskade kvinnor påverkade till och med  språket: “spöken” blev en kod för lesbiska kvinnor, och verbet ”att mymla” syftade på sex mellan kvinnor. I Muminberättelserna lever detta privata språk vidare i figurer som spöket och Mymlan. 

4. Scenskisser 

Tove Janssons pjäs Mumintrollet och kometen hade premiär på Svenska Teatern år 1949. Teaterns ledning var till en början skeptisk, då man inte trodde att manuskriptet lämpade sig för barnteater. Projektet förverkligades ändå tack vare Janssons vän, regissören Vivica Bandler, som också stod för regin. 

Några år tidigare hade de två haft en kort men intensiv relation. I ett brev till Bandler beskriver Jansson sin förälskelse: 

”Du vet att jag känner mig som Atos hustru, och så kommer jag väl alltid att göra. Men nu har detta hänt mig, att jag förälskat mig besinningslöst i en kvinna. Och det förefaller mig så absolut naturligt och äkta – där finns ingenting alls av problem. Jag känner mig bara stolt och hejdlöst glad.”  Atos (författaren och politikern Atos Wirtanen) var dåvarande partner till Jansson. 

Janssons närkrets fungerade som inspiration för flera av invånarna i Mumindalen. De oskiljaktiga Tofslan och Vifslan, som talar sitt eget språk, syftar på Tove och Vivica. Den eftertänksamma Snusmumriken har drag av Wirtanen. 

5. Krigets skuggor 

Krigstiden i Finland var på många sätt exceptionell – även vad gäller köns- och sexualitetsnormer. Männen stred vid fronten, kvinnorna försvarade hemmafronten. Många längtade efter närhet, och vissa sökte för första – och kanske enda – gången denna närhet hos någon av samma kön. Sådana möten skedde både i hemmets privata sfär och i stadens nattliga anonymitet. För vissa var upplevelsen så omvälvande att den förändrade självbilden för alltid. 

Tove Jansson publicerade sin första muminbok Småtrollen och den stora översvämningen år 1945, strax efter krigsslutet och Janssons egen 30-årsdag. Närheten till en tid präglad av kriser märks i bokens teman om naturkatastrof och flykt. Året därpå blev Jansson för första gången förälskad i en kvinna. Återgången till vardagen efter kriget var hård i Finland: kärnfamiljen lyftes fram som moralisk grundpelare för nationen. Avvikelse bestraffades och diagnostiserades. På 1950-talet dömdes fler personer för homosexuella handlingar än under tidsperioderna före och efter – majoriteten var män från lägre samhällsklasser. 

6. Tootis skåp 

Ett skåp är ett förvaringsmöbel där man förvarar vardagliga föremål och värdesaker. Det är ett gömställe och en trygg plats. I inredningsplanen för stugan på Klovharun finns en plats för Tootis skåp. ”Tooti” var Tove Janssons smeknamn för sin partner Tuulikki Pietilä. 

I regnbågskretsarnas vokabulär syftar uttrycket ”komma ut ur skåpet” på att göra sin sexuella identitet eller könsidentitet offentlig. Man kan komma ut genom att berätta om sin identitet för sina närstående; idag kan man förstås också använda sociala medier för att nå en större grupp. Att komma ut har blivit en övergångsrit inom regnbågsgemenskapen – ett sätt att ta avstånd från heteronormen och ansluta sig till en ny gemenskap. Att vara ”i skåpet” förknippas ofta med hemlighetsmakeri och skam, men det kan också erbjuda utrymme för självreflektion och motstånd på ett personligt plan. Att komma ut kan innebära risker, särskilt om omvärlden inte är redo att acceptera att man är annorlunda. 

Under Janssons och Pietiläs livstid beskrevs relationen mellan dem ofta som en ”offentlig hemlighet”. Många i Finland visste att de var ett par, men på grund av den rådande attityden i samhället fördes det sällan på tal. 

7. Ett hem med egen prägel 

Den moderna bostadsplaneringen i Finland har utgått från kärnfamiljen: pappa, mamma och några barn. Denna idealbild har påverkat bostädernas rumsindelning, utrustning och inredning. 

Tove Jansson hade privilegiet att utforma bostadsutrymmen som speglade hennes identitet, uppfyllde en självständig kvinnas önskemål och tillgodosåg ett kvinnopars gemensamma behov. Hennes svägerska och svåger, arkitekterna Raili och Reima Pietilä, deltog i uppdateringen av Janssons ateljébostad (1962) och i planeringen av den skärgårdsstuga som Jansson delade med sin partner Tuulikki Pietilä (1964). Kvinnorna bodde i separata bostäder i staden, men skärgårdsstugan var deras gemensamma tillflyktsort. 

Förutom de utrymmen som vanligtvis finns i människors bostäder, erbjöd både Janssons ateljébostad och skärgårdsstugan gott om plats för konstnärligt arbete och snickeri. Inredningslösningarna kretsade inte kring de vardagliga behoven hos en barnfamilj, utan ateljébostaden var ett hem för en självständig kvinna som arbetade med konst, och i skärgårdsstugan återspeglades konstnärsparets intressen och gemensamma hobbyer. Det reserverades utrymme för särskilt viktiga möbler, konst- och prydnadsföremål, böcker samt samlingar av kassettband och vinylskivor. 

Efter utställningen

Människan bygger sin identitet och sina relationer till andra med hjälp av utrymmen och föremål. För regnbågspersoner kan vissa platser eller föremål ha andra betydelser än för majoritetssamhället. Olika bygg- och inredningslösningar innebär både begränsningar och möjligheter – de berättar om behovet av skydd, viljan att skapa kontakt och strävan efter självuttryck. 

Fundera över dessa betydelser i ditt eget liv: 

• Vilka rum och platser har format dig mest som människa?  
• Vad berättar inredningen i ditt hem och dina ägodelar om dig och det som är viktigt för dig?  
• Vilka utrymmen eller föremål använder du på ett sätt som kanske avviker från normen eller deras ursprungliga funktion?  
• Hur väl känner du till Finlands regnbågshistoria – hur har livet sett ut förr och hur ser det ut idag? 

Läs mer om Finlands regnbågshistoria på webbplatsen för Queerhistoriens vänner rf

Källor och litteratur

Hagman, S. (2014). Seven Queer Brothers – Narratives of Forbidden Male Same-sex Desires from Modernizing Finland 1894–1971. Florence: European University Institute. Tillgänglig på: https://hdl.handle.net/1814/32118
Jansson, T. (2014). Brev från Tove Jansson. Urval och kommentarer av Boel Westin & Helen Svensson. Helsingfors: Schildts & Söderströms.
Jansson, T. (1968). Bildhuggarens dotter. Helsingfors: Schildts.
Juvonen, T. (2002). Varjoelämää ja julkisia salaisuuksia. Tammerfors: Vastapaino.
Kalha, H. (2013). Birger Kaipiainen. Översättning: Emilia Siltavuori ja Robin Valtiala; translated by Liisa Laakso-Tammisto. Helsingfors & Esbo: SKS och EMMA.
Karjalainen, T. (2013). Tove Jansson: Tee työtä ja rakasta. Helsingfors: Tammi.
moomin.com. (n.d.). Moomin Official Website. Tillgänglig på: https://www.moomin.com
Gorman-Murray, A. & Cook, M. (eds.) (2018). Queering the Interior. London: Bloomsbury Academic.
Westin, B. (2008). Tove Jansson: Sanat, kuvat, elämä. Suomentanut Jaana Nikula. Helsingfors: Schildts.