Museiprojektets fortskridande stöds och vägleds av en styrgrupp på 15 experter. Ordförande är Timo Laitinen, Statskontorets generaldirektör. I intervjun berättar Timo om vad som har hänt sedan i våras och vilka förväntningar han har inför det kommande året.

Själv kallar jag mig gärna en samhällets tjänare. Jag har en lång historia av chefsbefattningar och sedan 2008 har jag varit generaldirektör för Statskontoret. Jag började på Statskontoret för första gången 2003, men jobbade efter det 20 år i försäkringsbolaget Pohjola och några år som verkställande direktör för konsultbolaget Talent Partners. Jag är jurist till utbildningen. Utöver förtroendeuppdraget relaterat till museiprojektet var jag ordförande i Forststyrelsen och styrelseordförande för statens utbildnings- och utvecklingscentrum HAUS Development Center Ab.

Bredvid detta spenderar jag helst min tid i naturen och samlar föda till familjen och mina nära. Framför allt är jag en ivrig fiskare men också en flitig svampplockare. Bastun är min plats för meditation och jag simmar året runt i naturliga vatten.

Först blev jag uppriktigt förvånad, nästan till och med chockad och undrade ”varför jag?” Naturligtvis kände jag till projektet, men inte de aktuella skedena. Efter lite mera funderande tänkte jag att den här möjligheten bara måste tas tillvara. Jag är nyfiken och intresserad av att lära mig nya saker och jag anser att det här projektet även gör gott för samhället som helhet. Jag är inte en arkitekt- eller designprofessionell, men jag tror att jag kan ta med mig mycket ledningserfarenhet till ett projekt. Jag tror att min kunskap om offentliga verksamhetsmodeller också är en fördel för projektet.

På det personliga planet har jag träffat enormt många nya människor, vilket har varit särskilt givande. Dessutom har vi givetvis utvecklat ett arbetssätt mellan styrgruppen och projektgruppen. Styrgruppen är relativt stor och har en massa kompetens från olika områden. Styrgruppens roll är att hjälpa och stödja projektet till framgång. I början undrade vi vad som kunde vara det bästa sättet att fylla denna roll så att vi kunde tillföra så mycket mervärde till projektet som möjligt. Vi kom fram till att det inte räcker med att vi kommer på månadsmöten och går, utan vi måste vara aktiva även utanför dem. Nu är styrgruppen uppdelad i olika ansvarsgrupper med särskild fokus på vissa aspekter av museiprojektet som ekonomin, byggandet och det bredare fenomen som museet skapat. Jag tycker att det här har visat sig vara ett bra arbetssätt.

Syftet och förväntan är förstås att vi om cirka 12 månader ska ha en omfattande rapport om många olika och komplexa frågor. Så nästa år är mestadels tyst forskning, som ofta inte dyker upp offentligt utanför projektet. Projektet har ett stort antal frågor som ska klargöras, alltid relaterade till zonindelning, placering och drift av det nya museet och sammanslagning av befintliga museer. Så arbetet är datainsamling och sammankoppling och allt är egentligen relaterat till allt. Det finns ännu inget beslut om museets förverkligande, så nu ska vi fokusera på att ta reda på hur och med vilka resurser det vore möjligt att utföra det. Ribborna för ändamålet och ambitionen är placerade högt, vi har en stor chans i våra händer och den kräver att man slår världsrekord i praktiken. Det är fullt möjligt, men alla scenerier är fortfarande öppna.

Även om Statskontoret är administratör för varje system som påverkar vår vardag, och därmed en viktig leverantör av tjänstedesign och ledande inom designprocesser, är jag ingen expert på något av områdena och jag behandlar dem som vilken annan finsk konsument som helst.

Jag är en pragmatisk person och jag tycker att det som fungerar bra också är bra arkitektur och design. Under det senaste halvåret har dock min lyhördhet för ämnena ökat klart. Jag läser varje artikel och lyssnar på nyheter som berör arkitektur och design, vilket betyder att jag följer fältet mycket mer än tidigare. Detta har såklart gett mig nytt innehåll i livet och jag har lärt mig mycket nytt.